”Vi vet att det hamnar i djuren”

Inte bara stora plastföremål som snören och förpackningar ställer till skada i naturen. Forskare världen över undersöker nu effekterna av så kallad mikroplast. – Vi vet att det hamnar i djuren, i musslor, kräftor och fiskar och vi vet att det kan färdas upp i näringskedjan, säger Bethanie Carney Almroth som är docent i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet.

När stora plastföremål hamnar i havet bryts de sakta ned av vågrörelser och solljus till mindre bitar. Med tiden blir bitarna mindre än 5 millimeter och klassas då som mikroplast.
Men det finns också andra möjliga källor till mikroplast i naturen som skrubbkrämer, bildäck, industriellt producerade plastpellets och granulat till konstgräsplaner.

– Alla som har varit på en konstgräsplan vet hur de sprider sig. Och de fylls på med tiotusentals ton per år så man vet att det är ett stort svinn, säger Bethanie Carney Almroth.

Mycket ännu okänt
I labbtester har forskare sett att mikroplasten äts upp av små organismer och att den kan färdas upp i näringskedjan när små djur äts av större. Risken finns därmed att även vi människor får i oss plasten via maten.
När det kommer till effekterna av mikroplast är ännu mycket okänt. Större plastbitar kan skada mag- och tarmkanal och försämra djurens reproduktion och förmåga att ta upp näring och möjligheten att skydda sig mot infektioner. Det finns farhågor att även mikroplasten orsakar liknande skador.

– Det finns även studier som visar att riktigt små plastpartiklar kan ta sig förbi tarmen och in i djuret, säger Bethanie Carney Almroth.

”En trojansk häst”
Plasten kan också binda till sig kemikalier i havet som kan skada djuren på andra sätt.

– Plasten kan fungera som en trojansk häst. Plasten släpper ifrån sig kemikalierna i djuret vilket kan ge toxiska effekter, säger Bethanie Carney Almroth.

Det pågår just nu mycket forskning om mikroplast; hur den hamnar i naturen, var den kommer ifrån och i vilka halter den ställer till skada. Längs västkusten försöker man identifiera var problemet är som störst.

– På vissa platser är det en partikel per kubikmeter. Nu letar vi efter så kallade ”hot spots” där kan det vara flera partiklar per liter eller ännu mer. Det kan vara vid utsläppspunkter och hamnar och fabriker.

Vill stoppa flödet
Frågan är högaktuell. Bethanie Carney Almroth bidrar med forskning till Naturvårdsverket som just nu har ett regeringsuppdrag att utreda bland annat källor och spridningsvägar av mikroplaster.
Och det är just att stoppa flödet av plast ut i haven som är lösningen enligt Bethanie Carney Almroth.

– När mikroplasten hamnar i naturen är den nog väldigt svår att bli av med. Vi vet inte hur länge de blir kvar men man talar om hundratals år.

Artikkelen ble først publisert på SVT.se.

Nyhetsarkiv

Länkar

Senaste nyheter